Det är mycket vi tar för givet, i väst. I synnerhet i Sverige. Att få prata fritt om tankar och idéer utan förföljas, fängslas, kanske mördas. Det är ju lika självklart som att vi föds fria – att själv få bestämma över sitt tankegods. Tyvärr är det alltför många som vill annorlunda, som t.ex. den danske Rasmus Paludan, koranbrännaren med mental kollaps, som kidnappar yttrandefriheten. Inte för att han vill gott, tvärtom. Omkring hälften av människorna i världen är inte fria att säga, läsa, skriva eller trycka vad de vill.

Pressfrihet och det fria ordet är idag ingen självklarhet i världen – men vi tror på denna ”självklarhet” i Sverige. Vi tar det mesta för givet, där människor i allmänhet ser sig själva som färdigutvecklade istället för att vara i fortsatt ständig utveckling.

Pressfriheten är på väg att utrotas i t.ex. Hong Kong. Flera länder följer efter. I Norden ligger vi i topp samtidigt som journalister världen över hotas och får sätta livet till. Bulgarien och Moldavien klättar på listan (bra), medan sorgebarnen är Nordkorea, Iran, Afghanistan, Ryssland och Mali. Kina ligger ju inte direkt i topp de heller.

En organisation som följt pressfriheten under 20 år är Reportrar utan gränser (extern länk). Organisationen presenterar årligen en rapport kring läget för världens journalister. Det går inte åt rätt håll, då fler länder än tidigare har en allvarlig situation för den fria pressen. Informationsklyftorna mellan länder ökar.

Pressfrihet definieras av Reportrar utan gränser som ”möjligheten för journalister, som individer och som grupp, att välja ut, producera och sprida nyheter och information i allmänhetens intresse, oberoende av politisk, ekonomisk, juridisk och social inblandning och utan fysiska och psykologiska hot”.

Tänk och tyck till. Det gör skillnad.

Micke 💛