Vad är det framgångsrika företag gör för att tränga igenom bruset? Svaret är lika enkelt som utmanande, alltså svårt att göra i praktiken. Det handlar om att bryta mönster och här går många företag bet. Man försöker hantera en förändrad värld på samma sätt som man alltid gjort, med ett inifrån och ut-perspektiv.

Detta synsätt hade inte Steve Jobs med Apple, Elon Musk med Tesla och SpaceX eller för den delen Västeråsbon Aina Wifalk som på 1960-talet uppfann rollatorn. Aina studerade till sjuksköterska men fick avbryta studierna då hon drabbats av Polio. Hon fick ”nöja sig” med att bli kurator. Sedermera blev hon sämre och började gå med käpp vilket tärde på axlarna. Det ena ledde till det andra och vips hade hon uppfunnit ett gåbord med hjul, alltså rollatorn. Aina löste ett för marknaden viktigt och aktuellt problem. Hon anammade ett utifrån och in-perspektiv, vilket alltför många företag missar.

Föreställningar som krokbenar oss

Föreställningar, eller valda sanningar, handlar om generaliseringar exempelvis gällande hur världen är beskaffad. Det kan handla om hur ”människor är” inom ett visst skrå, vad man gör eller inte gör – vad som är det normala inom en given kontext. Muslimer är si, kristna är så. Advokater är si, byggarbetare är så. Miljöpartister är si, SD-folk är så. Galileo Galilei hävdade i en bok år 1632 att jorden kretsade runt solen medan katolska kyrkan yrkade på det motsatta. Galilei fick husarrest för denna ”desinformation”. Om 12-årige Kalles valda sanning är att han inte har en mattehjärna, är dålig på matematik, kommer han inte direkt förbättra oddsen inför matteprovet. Hjärnan söker konformitet, tolkar beteenden och grupperar människor för att identifiera mönster, hot och överleva. Det är bra. Samtidigt sätter den krokben för oss. I synnerhet när kartan inte överensstämmer med verkligheten.

Lasse Åberg – den evige ban(an)brytaren

Mötet med idolen, tecknaren (för han är tecknare) Lasse Åberg uppfyllde mina förväntningar och mer därtill. Bjussigt med tid och flera skratt. Denne vuxne lekfulle man som fortfarande spelar djungelhits i tigerdräkt (Electric Banana Band), som målar bananer, fördriver tiden med ordlekar och homonymer, tecknar dagarna i ända och agerar humoristiskt med stor igenkänning i filmer som Sällskapsresan. Träffsäkra alster som bygger på föreställningar om svenskars invanda och förväntade beteenden i olika sociala sammanhang. Situationskomik. Kan man tänka så här även inom B2B-kommunikation? JA!

Tips på vägen – lagom funkar inte

Min upplevelse är att många företagare känner rädsla inför att bryta mönster och testa alternativa vägar i sin kommunikation. Man låser sig i föreställningar om branschens normer, seder och bruk. ”Vi är ett seriöst företag…” Tidigare erfarenheter blir hinder för framtida kreativitet. Är det ok att vara lite lekfull och knasig? Vad ska alla tänka och tycka? Kan vi internt försvara det vi gör? Problemet är att vi är vanemänniskor, vi knarkar trygghet och vill hela tiden förhålla oss till gruppen vi tillhör. Då kan det vara läskigt att sticka ut, vilket är precis det du ska göra.

Följande gäller förvisso alla organisationer som vill bygga varumärke och skapa försäljning, men blir extra viktigt om marknadsorganisationen är liten och budgeten smal.

1. Vad du tycker, tänker, känner är ofta irrelevant. Sorry! Hoppa i kundens skor, ställ dig på dennes busshållplats och kolla läget. Vad är viktigt för kunden, vart är kunden på väg, vilka är de viktigaste problemen du kan lösa för dina kunder? Hur adderar du (emotionellt) värde och blir relevant, inte bara i själva grundleveransen utan i hur du kommunicerar.
2. Hur kommunicerar branschkollegorna, vad är det normala? Bryt inte mönstret för sakens skull, men fundera på hur en alternativ väg framåt kan se ut. Så länge du har din ”läkarlegitimation” (är kompetent, erfaren) kan du ta ut svängarna ordentligt. Jag brukar exemplifiera med lyckoprofessorn Micael Dahlén vid Handelshögskolan och den framlidne läkaren och hälsoprofessorn vid KI Hans Rosling. Googla!
3. Lagom funkar inte. Se till att få vridmoment i kommunikationen. Undvik att fastna i rädslan för att göra fel, fokusera istället på det ni tror är rätt. Annars blir det mellanmjölk, med andra ord ingenting. Detta är en träningsfråga, och det man tränar på blir man bra på.

För vad vore en jazzimprovisation utan just improvisation, det oväntade och lekfulla. Solistens spontana kärleksfulla framförande bygger på att det finns ett grundtema, en ram, vilket skulle kunna vara en bluestolva. Förhåller sig musikern rimligt väl till grundharmonin funkar det fint med hopp och lek över klaviaturen. Eller vad vore en ståuppare som inte kan leda lyssnarna in i en mental hörna för att sedan göra en tvärvändning, som bryter mönstret och tar publiken i en oväntad riktning. Lägg till, ta bort, justera en smula – och vips så har du situationskomik, en ny musikgenre, en affärsidé, en kampanj, ett samarbete eller liknande.

Även kunder har människors känslor….(sic)!

Kör hårt – ta det lugnt!
Micke 💛
P.S. Vem tycker ni att jag ska prata med? Följ länk till bokprojekt: Söker intervjupersoner till bokprojekt | alla resultat har ett pris