Friends publicerade i dagarna den årliga rapporten (länk) om mobbing gällande barn i åldrarna 10-16 år. Tragisk läsning. Nästan vartannat barn i Sverige har blivit utsatta för mobbning eller kränkningar i skolan. Vad är då mobbing? Jag tänker inte ge mig på en akademisk förklaring, men även jag har fått mig en slänga av sleven under åren, inte direkt som mobbad men däremot exkluderad.

Frågar man barn om de varit utsatta för mobbing så svarar de ofta nej. Frågar man istället om de återkommande blivit knuffade, bortvalda, retade eller kanske utskällda inom en viss period så svarar desto fler barn ja. Alltså handlar det om mobbing. Frågar man människor om de är intresserade av politik, blir svaret även här nej. Men frågar man om de vill ha en bra skola, sjukvård och polis samt att andra viktiga samhällsfunktioner fungerar så får man svaret ja. Alltså finns ett politiskt intresse.

Många mobbade personer har högre sjukfrånvaro, sämre betyg och mår psykiskt dåligt. En del personer väljer att avsluta sina liv. Ett annat problem är att mobbingen inte tar slut när skoldagen är över. Det fortsätter på nätet, dygnet runt. Snacka om att det här förstör och stressar sönder barnen. Aldrig helt (fel)fri. Nu börjar skolan igen, inte kul för alla. Har man dessutom trasiga hemförhållanden….

Aldrig rast, aldrig ro

Mobbing finns överallt, även på företag och i stora kända organisationer. Vi har internationella ”ledare” – inte sällan företrädare för länder – vuxna människor som mobbar frekvent. En person som sticker ut är den förre presidenten Donald Trump som vill tillbaka till Vita Huset. Han är inte bara en proffsmobbare av rang, han är även kriminell, kvinnohatare och patologisk lögnare. Och denna person ska representera världens största ”demokrati” USA. Även i Sverige flödar det av exempel på mobbing. En organisation som ofta nämns är Karolinska Sjukhuset med tystnadskultur, intern konkurrens och trakasserier.

Vad kan man då göra?

En anledning till mobbaren Trumps position i USA och inom det republikanska partiet är att personer i hans närhet tidigt hans politiska karriär valt att inte säga ifrån. Rådgivaren Kellyanne Conway hittade exempelvis på ”alternativa fakta”. Det finns fler exempel, men för få personer markerar och säger nej. Jag var ganska nyligen med om en händelse där jag blev exkluderad. Veckorna gick och jag tog sedermera upp saken med några av de inblandade. Det var ett bra möte, sympatiska personer. Om hissen åkte ända upp – det vet jag dock icke. Vi snuddar i detta ämne vid härskartekniker och många människor är omedvetna om sitt beteende.

En person som inför sina väljare tog ställning för sin motståndare och mot mobbing var den amerikanske senatorn och presidentkandidaten John McCain (1936-2018). Vid ett kampanjmöte 2008 hörs flera rasistiska glåpord mot Barack Obama, vilket John McCain föredömligt inte accepterar, och säger.

– Nej, nej. Han är en anständig familjefar, en medborgare som jag råkar ha meningskiljaktigheter med. Barack Obama är en hederlig människa som du inte behöver vara rädd för om han skulle bli USA:s president, sa John McCain.

Våga ta ställning, snabbare än kvickt. Stå på dig och ställ upp för andra. Du växer som människa. Sök dialog, prata och försök att förstå. Hitta en väg framåt. Var dock uppmärksam på uttalanden som ”… tråkigt att du upplever det så…” Nja, det må vara en upplevelse. Men om du är mobbare – se då på feedbacken som information, fakta och en gåva. Be om ursäkt och ändra ditt beteende. Du måste våga ta en kortsiktig förlust för en långsiktig vinst.

Elon Musk verkar tragiskt nog ha valt sida, och många techjättar har en låt-gå-attityd där pengarna är det viktigaste. Regering och riksdag kan inte göra allt. Däremot kan privata skolkoncerner och offentligt driva skolor tillsammans med POP (pengar och personal) initiera omfattande insatser. Pengar finns. Kort och gott så görs det för lite, det finns resurser men de tillsätts inte. 100 konton stängs ned och åter öppnas 1000.

Kostar enorma belopp

Är ni ett vinstdrivande företag som har problem med mobbing, exkludering, trakasserier och dessutom dras med försäljningsproblem så kostar det oerhörda belopp. Miljarder. Medarbetarna söker jobb, pippar (vill vara föräldralediga…), tar långluncher, pratar skit, sjukskriver sig och demolerar varumärket. Mitt är tips följande. Hantera kulturen och se till att människor trivs, hjälps åt och har kul tillsammans. Då behövs inga säljkurser och organisationskonsulter. Resultaten kommer av sig själv.

Ps – nu har även Anne Ramberg, tidigare Generalsekreterare, Sveriges advokatsamfund, kastat in handduken på X, hon orkade inte med allt skitsnack längre. Jag förstår. Är det bara idioter (ofta män) kvar i sociala kanaler?

Kör hårt – ta det lugnt!

Micke 💛