Viva l’italia – Vin, Pasta, Mozzarella, Colosseum, Lutande tornet i Pisa, Parmigiano, Florens och Vendig, Opera, Dolomiterna, Pavarotti och Berlusconi. Sist men inte minst – romantik. Denna gång hängde vi på Sardinien, placerat i Medelhavet mellan Palma de Mallorca och Neapel. Sardinien och omgivande öar utgör en autonom region vars regionhuvudort är Cagliari. Även om Spanien är mitt andra hemland så ligger Italien hack i häl, inte långt efter. Så många trevliga människor vi träffade på vår sommartripp.

Jag tänker på damen vid stranden som sladdar in på parkeringen med sin Ferrariröda Fiat 500. Takluckan är öppen. Disco fever 🎵. Parkeringsautomaten bjuder på motstånd. Den (automaten) gör inte enligt instruktionerna. Maria fixar biffen. Och vipps har även vi en parkeringsbiljett i näven. Maria strosar med ett leende åter till sin kärra, jag ilar efter och vill betala för familjen, ”devi avere soldi da noi, 2€”. Men hon bara ler stort. Inga pengar här inte. Magiskt fint. Vi gör hjärtan med våra händer och hon gasar vidare mot en plats i solen.

För att inte nämna Roberto på den lokala bensinmacken. Vi ska checka däcka på bilen, vatten, olja, spolarvätska, tanka und so weiter. Jag köper olja och börjar arbetet. Han tillskyndar och erbjuder sig att hjälpa till. Till vår hjälp har vi Google Translate. Mille grazie. Roberto har jobbat där i typ 20 år. Vilken tillgång tänker jag, hoppas att han har en bra chef.

Det blir såklart ett och annat restaurangbesök, men vi spar det bästa till sist. Först om vistelsen på en klassisk italiensk restaurang. En familj med skrikiga barn sätter sig vid bordet bredvid. Bambini piccoli blir låter sig tröstas med sina surfplattor på högsta volym. Suck! Stånk och stön. De får en tillsägelse av oss. Och sänker volymen ordentligt. Sen ett leende. Grazie! Vi sitter kvar. Frid!

Dags att beställa mat. Den kvinnliga servitrisen är så in i bomben överdrivet ordrik och supertrevlig. Och omständlig. Oklart om det här är hennes normalläge eller om det bara nalkas dricks. Hon menar såklart inget illa och barnens väl tilltagna hamburgare, stora som parasoll, med pommes till ett helt fotbollslag, går ju att lägga i en doggie bag. Vi blir mätta, men that´s it.

Pizzeria Da Paolo

Dagen efter rullar vi in på en trivsam och enkel servering. Paolo har tillsammans med sin fru Ana haft restaurangen i drygt 20 år. En genuin och familjär kvarterskrog med hög trivselfaktor och okonstlad uppmärksamhet, belägen lite off-side i Budoni. Adress finns nedan, så slipper du turiststråket. Självklart gillar även jag fine dining, men Paolo och Ana gör något som många flashiga restauranger inte klarar av; de är härvarande och visar intresse. Det serveras riktigt bra mat, i detta fall pizza. Turisterna lyser med sin frånvaro. Vi sitter tillsammans med italienska italienare på bekväma plaststolar i en lummig trädgård. Det är ett schysst hak, inte ännu en haussad och överprisad krog för influencers fyllda av egon och mentala tomrum. Adressen hittar du här. Åk dit, nu!

Paolo e Ana fanno qualcosa che molti ristoranti di alta classe non riescono a fare: sono autentici e dimostrano interesse. Qui si serve cibo davvero buono, in questo caso pizza. Nemmeno un turista in vista. Sono qui seduto insieme agli italiani su comode sedie di plastica in un giardino rigoglioso. Meglio di cosí non ce n’é! Grazie a Paolo e Ana! Magnifico!

Populariteten får inte gå ut över servicen, det gör den inte här.

Adress till: Pizzeria Da Paolo

Kör hårt – ta det lugnt!
Micke 💛