Vi närmar oss ännu en högtid med skyhöga förväntningar. Julstök. Bullbak. Paketinslagning. Duktighetshysteri. Glöggprovning. Pyntande. Och annalkandes släktångest. Allt på en och samma gång – så till den milda grad att det nästan tar knäcken på oss. A perfect storm is coming to town.
Jag tycker om julen. Hänga med kidsen, familjen och spela spel. Dansa runt gran(n)en. Samtidigt skänker julhelgerna inte julefrid åt alla. För ett flertal människor innebär storhelger ytterligare en påminnelse om den ensamhet man upplever. Under jul och nyår råder ofta en bild av att allt är perfekt, utom i just vår familj. Många barn har trasiga familjerelationer – vill inte vara hemma. Många kvinnor lever med våld i nära relationer – vill inte vara hemma. Många människor behöver hantera storhelgernas återkommande krökande – vill inte vara hemma. Sällan finns det någonstans att ta vägen och människor, oftast kvinnor samt barn, tvingas genomlida dessa ”högtidliga” dagar med förhoppningen om överlevnad. Många trasiga män delar tyvärr den kvinnofientliga åsikten om att världen behöver en ”återupprättad manlighet”. ¿Que? Läs gärna artikeln ”Forskare: Extremister delar syn på maskulinitet”, i SvD den 17/12, 2022, där Lucas Gottzén, professor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet, uttalar sig.
Så många människor – så många tankar
För visst är det väl märkligt. Vi lever i ett ”modernt” och utvecklat land, med ett överetablerat socialt skyddsnät, så till den milda grad att det helt krackelerat. Konststycket att bygga upp ett samhälle där ingen ska behöva vara beroende av någon annan borde i sig leda till ett Nobelpris. Eller inte. Vi ska klara oss själva med minimalt antal sociala kontakter. Visst är det något patologiskt med svenskars beteenden!? Rädslan över att ifrågasätta, mixa folk, blanda grupper är monumental. Det ska vara som det alltid har varit. För husfridens skull. Fast det blir ju lite tråkigt, eller? Som att käka nougat till frukost, lunch, middag varje dag livet ut.
The show must go on, not!
Snarare är det på så vis att människor vill tillhöra gruppen och vara en del av något större. Vi behöver träffa nya bekantskaper för att utvecklas. Inte stagnera. Människor vill vara behövda. Vi mår bra av att ge och dela med oss. Allt detta finns väl dokumenterat i forskning. Ändå är det så att ungefär var sjätte svensk uppger att de saknar en nära vän att anförtro sig till. Ensamhet kan vara skamligt för att inte säga skadligt och kan leda till allvarlig sjukdom. Den gör sig påmind i alla dessa former; fysiskt, psykiskt, psykosomatiskt. Är man dessutom ensam i en skadlig relation så… vadå?
Jag har under åren stött på många trasiga familjer med sprickor i kristallen. Där det är viktigare att makarna får sola sig i sin fåfänga hellre än att ta hand om kidsen. The show must go on – eller!? Tänk om grannarna fattar att allt är uppdiktat och förbannad lögn. Läs mer om additionsstress här. Har du inte råd att gå i parterapi – så går det nästan lika bra att kika på Solsidan med Fredde och Mickan i täten. Mycket humor och igenkänning de luxe.
Från moll till dur
Nej, kära läsare, nu blev det lite deppigt va… 😀 Kom då ihåg följande; du är inte dina tankar. Focus = Feelings. Följande citat av psykologiprofessorn Lisa Feldman Barret är träffsäkert: ”Ibland är vi ansvariga för något, inte för att vi är skyldiga – utan för att vi är de enda som kan förändra det.”
Slutligen, vad kan du göra? Jo, ring det där samtalet. Boka in fikat. Ifrågasätt. Ta dig tid. Fråga hur någon mår – på riktigt. Det kan rädda liv. Har du en vän – måste du vara en vän.
Var snäll mot dig själv, var snäll mot andra.
GOD JUL! 🎅🏿 / Micke
