Det finns ett magiskt skimmer. Samtidigt något sorgligt över denna bransch. Jag har själv flera års erfarenhet från sjukvården; både vid båren, på båren och som konsult. Förutom min egen formsvacka på ungefär 36 månader, blev det många lärorika år, företrädesvis inom akutsjukvård, men även många andra områden. Jag varken kan eller vet allt, men har i alla fall en gnutta insyn. Och vi ska återkomma till cancerbarnen och fina Oscar. Läs vidare.
Skillnader som gör skillnader
En signifikant skillnad (1), där andra branscher har mycket att lära, gäller det unika engagemang som driver medarbetarna. Vårdpersonal har inte valt sjukvården primärt för att tjäna storkovan. Istället finns det ofta ett starkt engagemang, en stark vilja att göra skillnad. Att bidra till något större, det finns ett ”why”. Något annat som särskiljer (2) är följande. När börs-VD:n och taxichauffören har akuta hjärtproblem så är de likställda. Har däremot börs-VD:n väntat fyra timmar med nageltrång, och taxichauffören har strul med pumpen så går chaffisen före. Helt naturligt. Nu ska tilläggas att jag inte har något emot börs-VD:ar, samtidigt som detta är en viktig insikt. Båda är patienter (kunder) i systemet – men får olika prioriteringar. Det leder mig in på den tredje skillnaden (3): kundbegreppet. Visst har det skett en positiv förändring över tid. ”Sjukvårdsapparaten” är mer kundorienterad. Dock finns det mycket att önska. Om privata företag hade missbrukat sina resurser och grovt åsidosatt skattebetalarnas intressen som låter sig göras inom den offantliga sektorn (nu fokus sjukvård) hade majoriteten av företagen hamnat på bårhuset. Slutligen ytterligare en skillnad (4): kundrelationen ”patient – sjukvårdpersonal” är oönskad. Det är sannolikt ytterst få personer som jublar högt när illavarslande symtom framträder i kroppen och man måste inleda en kundrelation med sjukvårdsapparaten. Obevekligen kastas man som patient in i ett inferno av långa köer och ålderdomlig samt en föga patientorienterad organisation där svenska läkare fortfarande träffar minst antal patienter i hela västvärlden.
In-hyrning av ut-hyrningspersonal
Detta otyg har pågått inom svensk sjukvård i över 25 år. Jag har inte något emot dessa företag, de fyller en viktig funktion. Men! När inhyrning av vårdpersonal har blivit ett normaltillstånd för att klara verksamhetens (huvud)uppgift så är läget signifikant uruselt. Enligt SVT betalade landstingen cirka 2 miljarder kronor för inhyrd personal 2010. Fem år senare hade kostnaden fördubblats (tanken var att den skulle minska). Landstingen hyrde vid tidpunkten (under en sexårsperiod) in vårdpersonal för mer än 16 miljarder. Kostnaden för Västra Götalandsregionen var 2.913.000.000 kr. Så här fortsätter cirkusen. Istället för att vårda personalen, avlöna dem väl, ställa krav, kompetensutveckla, jobba med fantastiska arbetsplatser och villkor så sker oftast det diametralt motsatta. Anställda slutar i protest (igen), byter bransch, startar eget, skaffar barn, blir lokal ”it-samordnare” på lasarettet eller tar anställning hos ett bemanningsföretag för att sedan hyras in till samma avdelning med samma kollegor. Till sjukliga belopp. Allt för att slippa stress och press. Hela denna cirkus kostar mångmiljardbelopp (skattemedel). Vi ska även inkludera kostnaden för konsekvenserna av: utblivna rutiner, förlust i kunskapsöverföring, rädsla, tystnadskultur, minskad trygghet och säkerhet för både patienter, anhöriga och personal. Det är imponerade hur skröpligt hr-frågorna hanteras inom svenska sjukvården.
Frisk luft och god mat – inte för alla
Flatheten inför våra skattemedel får mig att tänka på cancersjuka Oscar. Inrymd i ett högteknologiskt rymdskepp till sjukhus (Nya Karolinska), där fönstren inte går att öppna, balkonger skiner med sin frånvaro och den stora terassen som inte är avsedd för patienter och anhöriga. Mikromaten är centralt upphandlad, helt utan grönsaker, utan färsk doft och födan smakar luft enligt uppgift. Att näringsriktig och smakfull kost är avgörande vid medicinsk behandling och rehabilitering, i synnerhet vid svåra sjukdomsfall, är ju ingen raketforskning direkt. Ännu ett LOU-haveri?
Nu går Barncancerföreningen Stockholm-Gotland (tack till personal och Caroline Palo, ordförande) in och finansierar ett familjekök där riktig mat kan tillagas. Desstom har Barncancerföreningen köpt in ett medicinskt verktyg som gör det lättare att hitta barns vener vid blodprov. En del privata initiativ ska se över möjligheten att ordna med lekrum. Men, ska Barncancerföreningen stå för dessa självklarheter? Torde inte det finnas med från början?
I en TV-intervju i SVT Nyheter (mars 2018) säger Svante Norgren (Temachef på Karolinska) att ”Pengar är en begränsande faktor i det här….” ”…i bästa fall så skulle jag ju vilja att man bygger utifrån behovet, dvs. att man tänker på funktion före form. Barnperspektivet bygger egentligen på att man utgår från barnet och skapar miljön efter det.” Ja, du läste rätt! Även om inte Svante ska klä skott för NKS-haveriet så är ju uttalandet med råge anmärkningsvärt.
Två fake news framträder: (1): Det råder inte brist på pengar, tvärtom. (2): Jag ställer mig frågan: finns det något annat perspektiv än kund, behov och funktion först. Detta luktar konsultdravel och inkompetens lång väg. Uttalandet ger mig ingen anledning att känna hopp.
Betänk att både bil- och flygindustrin med fokus på plåt och image har kommit avsevärt längre vad gäller frågor som kundupplevelse, kundfokus, problemlösning och ständig förbättring (Kaizen, Lean).
I rask takt kastar vi oss över till och kopplar samman ämnet med Metoo-upproret 2017 och den högt uppsatte socialdemokratiske toppolitikern i Stockholm som anklagades för (sex)trakasserier. Han beklagade sig, avgick och erhåller idag cirka 4.5 miljoner kronor i ersättning från det offentliga, medan cancerbarnen kämpar vidare med svåra tillstånd, utan lekrum och mikrad föda. Hur många matkartonger får vi för denna summa? I runda slevar 450.000? En total flathet inför människoliv och skattemedel.
Vad är det då jag saknar?
Engagemanget, människorna, mötena, patienterna, atmosfären. Mycket av sjukvården är bra och rockar fett. Det handlar t.ex. om FoU, artificiell intelligens, innovation och teknik. Kanske hade jag i någon mån kunnat vara med och bidra till en alternativ utveckling. Kanske hade jag kunnat inspirera till stolthet och utbilda i tankesättet att vårdpersonal och chefer faktiskt är säljare och varumärkesbärare av sin arbetsplats och denna unika bransch. Kanske hade jag kunnat förmedla att medarbetarna ska hanteras som kunder och att fantastiskt och långsiktigt hr-arbete är försäljning och en investering.
Innan vi säger adjö för denna gången, låt oss salta såren en smula ytterligare med följande genidrag från ansvariga personer i region Jönköping (på nyheterna i veckan). Allt för att medarbetarna ska fly branschen. Arbetsgivaren har tagit bort den extra ersättning som barnmorskor tidigare erbjudits för att jobba under semesterveckor. Dessutom kan de komma att beordras att jobba på ledig tid. Sjuk(t)sköterskebristen måste ha kommit som en blixt från klar himmel.
Jag kan inte låta bli att leka med tanken hur det hade kunnat se ut om 25 års slöseri med årliga mångmiljardbelopp istället hade investerats på medarbetarna enligt sunt bonförnuft.
Tack alla fantastiska medarbetare inom vården, ni som träffar patienterna (kunderna), städar, opererar, jobbar jour, lägger om sår, fyller på förråd och gör jobbet. På riktigt. Ni är kittet. Nycklarna. Fundamentet. Det är ni som gör att de många fina verksamheterna från norr till söder faktiskt fungerar. Stå på er – så ingen annan gör det. Kör hårt – ta det lugnt!
Micke 💛
